Spetsstrumpa

Nu är det ännu mera strumpor på gång! Jag beslutade mig för att ta en paus i allt virkande, vila upp fingrarna lite och låta huden växa tillbaka. Så nu blir det stickning ett tag framöver. Av en händelse så hittade jag lite ullgarn i min samling. Strumpor! Men jag vill inte göra någon vanliga strumpor, utan någon med spets eller annat tjusigt. Som alltid så är Garnstudion allt man behöver när man ska ha tag på ett mönster.
Jag har dock kämpat med dem i över en vecka nu och inte kommit mycket längre. Men om man slår ihop alla maskor jag har stickat hade jag nog haft åtminstone en strumpa till, nästa i alla fall. Jag har fått repa upp och repa upp flera gånger för att jag inte fått till omslagen. Lyckligtvis så har jag en duktig mamma som hjälpte mig identifiera vad jag gjorde för fel. Så till sist lyckades jag göra rätt och kunde komma vidare. Nu måste jag bara få till en kant, men det är ett senare problem!

Spetslakan i ny tappning

Dessa underbara lakan fick jag i julklapp av min mamma. Det är gamla spetslakan från min pappas mormor, Tilda Byfeld, som mamma har gjort om till moderna påslakan. En utmärkt idé, måste jag säga. Istället för att de ska ligga bortglömda i ett skåp och samla damm så används de numera flitigt..

(¯'•.¸ Sis¸.•´¯)

Så kan det gå

Jag förstår inte alls varför min käre sambo ser så missnöjd ut.. Enligt min mening så är det helt och hållet hans eget fel att byxorna ser ut som de gör. Batterisyra är farliga grejer och väldigt frätande. Det är inte mitt fel att han promt skulle ha sina nyaste arbetsbyxor på sig. Jag tycker till och med att jag var snäll som lagade dem. Det var långt i från det enklaste kan jag lova. Har ni någon aning om hur tjock ett par arbetsbyxor är? Det som brukar vara nog krångligt att laga vanliga byxor när man måste ner på benen...
Han sa åt mig att sätta dit två stora lappar och klippa bort där tyget höll på att rasa ihop. Sen att han ville ha lappen på utsidan och inte på insidan hörde jag inte ett ord om... Jag tycker det ser ut som en stenåldershammare och ett kors, så lite passande på ett arbetsbyxor ändå..

Påskiga äggvärmare

Jag hittade ett mönster i en av mormors gamla allerstidningar som jag inte kunde motstå. Äggvärmare i form av höna/kyckling/tupp och hare. Av en händelse hittade jag även en som lagt upp mönstret, vilket återigen fick mig att undra vad upphovsrätten säger om hantverk och mönster. Men det tar vi en annan gång..
Jag ville göra en tredje äggvärmare också, men det kändes lite tråkigt att göra till av endera så gjorde en påskkärring istället. Hon är jag nästan mest nöjd med, kycklingen ser så ledsen och miserabel ut och ja, haren, den ser aningen stel ut...
För mer spännande påskpyssel tipsar jag om Garnstudions påskkalender och påskverkstad!

Glad påsk!

Påskharen är klar

Sådär, nu har jag för första gången nålfiltat klart något. Det här är min lilla påskhare, kanske inte lika söt som på förpackningen, men jag är nöjd ändå! Vi får väl se hur den tionde kaninen ser ut, väldigt mycket material i den lådan ska ni veta! Nu ska jag pyssla vidare, det är ju snart påsk!

Virkade strumpor

Det kan kännas lite jobbigt när man snöat i sin på en teknik så att man knappt vill använda de andra. Det är precis vad som hänt mig då det gäller virkning kontra stickning. Allting talar för att strumpor gör sig bäst som stickade, men ändå skulle jag virka dem. När jag dessutom hittade ett mönster på virkade strumpor fanns det inget som hindrade mig längre.. Men nu, när de enbart ska sys ihop framme vid tårna och ett skaft ska till så blir jag hindrad. Det faktum att de är virkade gör dem aningen oflexibla och har inte samma "resårfunktion" som vanliga strumpor. Så när jag virkade skaft på ena så gick de inte längre att få på sig, det blev helt enkelt för litet vid hälen. Jag antar att jag helt enkelt får ge upp idén om ett par helt virkade strumpor och istället sätta mig ner och sticka skaft till dem.. Men man kanske kan virka en snygg kant på skaften sen... Sa jag att jag snöat in mig totalt på virkning?

Påskkanin

Jag vågar påstå att mitt senaste projekt går framåt. Jag fyllde nyligen år och fick då nålfiltningsnålar och ull. Så nu håller jag på lära mig det. Just den här kommer ifrån ett färdigt sett och ska bli en av tio små påskkaniner! Jag har redan hunnit konstatera att det gör ont att sticka sig med nålen. I övrigt så har jag en massa projekt på gång och inget blir riktigt klart, vilket är anledningen till att det ekat lite här på sistone. Men nu ska jag försöka göra klart lite av mina projekt!